 |
  |
Jag är född i Blekinge, uppvuxen i Göteborg och bosatt i Stockholm sedan 1991. Idag bor jag tillsammans med min familj på Kungsholmen.
Jag är statsvetare från Stockholms universitet med kompletterande studier i Washington DC. Jag har tidigare arbetat politiskt i Stockholms läns landsting och i Göteborgs stad. Civilt har jag arbetat som försäljare av allt från livsmedel till kläder. Under studietidens sommaruppehåll arbetade jag på socialkontor. Innan jag kom in i Riksdagen drev jag ett konsultföretag inom offentliga upphandlingar.
1998 blev jag suppleant i Stockholms kommunfullmäktige. 2002 blev jag ledamot i samma fullmäktige. I kommunpolitiken har jag främst sysslat med idrotts- och stadsbyggnadsfrågor samt Kungsholmens stadsdelsnämnd. Som gruppledare i stadsbyggnadsnämnden var min ambition att bidra till att Stockholm får utvecklas till en storstad. Många vill hit och bostadsbristen är stor. Vi moderater arbetar för en snabbare planeringsprocess, en förenklad bygglovsprocess och färre detaljregleringar.
När jag var gruppledare i idrottsnämnden var ambitionen att samhällets stöd skall gå till ungdoms- och handikappidrotten. En annan huvuduppgift var, och är fortfarande, att Stockholms elitklubbar skall kunna äga, driva och utveckla sina egna anläggningar. Den borgerliga majoritetens arbete uppmärksammades internationellt och jag fick den stora äran att å stadens vägnar motta utmärkelsen Europas idrottshuvudstad 2002 i Palermo.
Jag var vice ordförande i Kungsholmens stadsdelsnämnd vilket också var ett spännande uppdrag. Kungsholmen förändras och utvecklas fantastiskt. De närmaste åren kommer invånarantalet på ön öka med cirka 10 000 människor. På Kungsholmen kan vi också se de positiva effekterna av privatiserade verksamheter. Kungsholmen har störst andel avknoppade verksamheter i Stockholm och här ligger också Sveriges största privatägda akutsjukhus.
Parallellt med förtroendeuppdragen har jag arbetat i sju år som politisk sekreterare. 1997 anställdes jag av landstingsmoderaterna på Stockholms läns landsting. De första två åren var en rejäl inskolning där jag hann med att ha regionplanering, kollektivtrafik och budget som ansvarsområden. Efter det i Stockholm framgångsrika valet 1998 fick jag tjänsten som finanssekreterare.
Mandatperioden 1998-2002 var turbulenta, lärorika och fantastiska år. Entreprenaden av S:t Görans sjukhus privatiserades, cirka 160 andra verksamheter övergick till privat regi och en ny arbetsmarknad växte fram för människor inom vården. Vårdköerna minskades betydligt då vårdgarantin infördes. Dessutom sänktes skatten med 40 öre.
Samtidigt hamnade den borgerliga landstingsledningen i konflikt med den nationella socialdemokratiska regeringen som inte tillät att ett borgerligt landsting minskade vårdköer och samtidigt sänkte skatten. Det nationella utjämningssytemet förändrades så att Stockholms läns landsting blev enda nettobetalare till systemet. Den årliga kostnaden steg från cirka 1 miljard till 4,5 miljarder. Av någon anledning avstannade denna ökning 2002 då en socialistisk majoritet vann landstingsvalet med ett ynka mandat.
2003 fick jag förmånen att arbeta åt moderaterna i Göteborgs stadshus. Tiden i Göteborg gav en bra inblick i det politiska klimatet utanför Stockholm vilket definitivt var lärorikt. Lika roligt och minst lika lärolikt var att leva med min brors familj under veckorna.
Sedan följde några år som egenföretagare innan jag 2006 tog bänkplats 279 i Sveriges Riksdag. Jag blev ledamot i Socialförsäkringsutskottet och suppleant i socialutskottet. Min huvuduppgift blev uppdraget att vara moderaternas representant i Pensionsgruppen. 2009 började jag arbeta som politisk sakkunnig åt socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrson med pensionsfrågorna.
Bakom den svenska pensionsöverenskommelsen står fem partier så förhandlingar var en stor del av mitt arbete. För att sprida kunskap om det allmänna pensionssystemet har jag skapat Sveriges största hemsida om det svenska pensionssystemet (www.pensionssystemet.se).
Lag och ordning ligger mig varmt om hjärtat. I mitt riksdagsarbete uppmärksammade jag särskilt mäns våld mot kvinnor och de stora bristerna i hur vi hanterar sexualbrott i Sverige. Detta har resulterat i ett antal motioner och artiklar samt rapporten ”Ansvar, skuld och förmildrande omständigheter”.
Endast en fjärdedel av alla dömda våldtäktsmän genomgår behandling under straffperioden trots att behandlingsprogrammen minskar återfallen. Det är inte acceptabelt att en enda dömd våldtäktsman släpps fri utan att ha fått behandling. Vården måste bli obligatorisk.
Jag vill bekämpa brottsligheten med fler poliser och hårdare straff. Jag var ordförande för Citypolisen under mandatperioden och arbetade där med att polisen verkligen ska synas och finnas där människor är. Polisnärvaron har ökat, det går kanske för långsamt men det går åt rätt håll.
Avslutningsvis kan nämnas att jag är den förste riksdagsledamot som motionerat för ett svenskt medlemskap i Nato. Det kalla kriget är över och Europa är ju inte längre delat. Vi samarbetar med Nato i våra internationella insatser men vi saknar inflytandet. Det är dags att ändra på det.
|
|
|
|
 |
| |
Mats G Nilsson |
|